Äntligen verkar våren vara nära, även om vädret ser ut att bli kallare igen. Igår och förrgår snöade det lite och idag är det en blek sol som försöker värma upp luften och marken genom ett tjockt molntäcke. Inte direkt varmt där ute; + 4 grader i solen. Men i det hela verkar våren vara närmare för varje dag som går. Hört rykten om blåsippor, våririsar, snöklockor, snödroppar och krokusar i Södra Finland, så låter lovande. Här i Smedsby har vi inga vårblommor på gång där ute vad jag vet, men kanske snart, bara sista snöyrorna har varit och farit.
Tills naturen och trädgårdarna vaknat till liv botar jag min törst efter vår och blommor och nytt liv med ett antal narcisser på balkongen, Gult hör våren till, så att säga. Behövs något positivt, energifullt så här efter en mörka och snöfattig vinter. Tur nog finns det några små glädjeämnen redan den här tiden på våren; klematisen på balkongen har nya skott och blomknoppar på gång! Och det är många knoppar! Gösta-monstret gör sitt bästa för att äta upp de torra bladen från ifjol, oberoende vad jag bygger för hinder... När han väl lyckats äta ett par blad tar det en stund innan han börjar klaga och gå rastlöst omkring i lägenheten. Några klagovisor senare hör man från andra ändan av hushållet hans hulkningar; varsågod, där har ni en våt, varm hårboll. Men lär han sig att inte äta klematisblad? Eller kaktustaggar? Nope, inte den här kissen. Evig optimist som tror att det ska smaka bättre nästa gång. Inget fel på framtidstron, här inte.
Måste ju faktiskt tillstå att vintern gick betydligt lättare än vanligt tack vare hubbys överraskningsresa till Teneriffa. Utan den solinjektionen sku nog den sedvanliga "vårutmattningen" varit betydligt värre. Sol, exotiska växter, värme, förstummande vyer och god mat i två veckor, bara jag och gubben. Det var inte så dåligt för själen. Tvärtom, det var nog precis vad vi båda två behövde efter den utdragna försäljningen av lägenheten och avsaknaden av ett potentiellt nytt eget hem på landet. Konstigt hur hårt en dröm kan påverka ens tillvaro, i synnerhet när den är sååååå nära, men ändå inte verkar bli sann.
På tal om drömmar; hur låter det med att kunna odla papaya, mango och passionsfrukt (för att nämna några alternativ) på din terras eller gård? Inte helt dumt? Tänk vilka otroliga växter som finns och som lär vara möjliga att odla bara man har rätt klimat och lite gröna fingrar! Men varför ens fråga sig sådant när man bor i Finland? Varför pina sig att fantisera om en frodig och exotisk trädgård när dessa växter inte klarar sig här? Är det en form av självplågeri jag sysslar med? Tillåter mig att drömma om just sådant som inte är ens nära på möjligt här i landet, speciellt utan varken vinterträdgård eller växthus till mitt förfogande.
Orsaken att jag låter mig drömma om exotiska växter och tropiska frukter är enkel; det ser faktiskt ut som att vi flyttar till Panama ännu i sommar! Helt på riktigt? Vi? Panama? Jepp! Gubben har tagit emot jobbet, skrivit under kontraktet, satt igång processen! Om nu inte nåt hemskt hemskt händer som hindrar det såklart. Men drömmen är mer verklig för varje dag, för varje steg av processen som vi tar. Och katten ska följa med. Såklart.
Blir kanske aktuellt med en ny blogg för det äventyret... 😎
No comments:
Post a Comment